Finns kärleken?
 Är den över huvudtaget äkta?
Kan man älska någon livet ut?
 Kan man hålla sig till en och samma person resten av livet?

Det är verkligen saker jag har undrat på länge.
Riktig kärlek för mig är när två människor älskar varandra, är trogna mot varandra och alltid är ärliga oavsett vilken situation det gäller. Det kallar jag kärlek. 
Men sedan kan det komma någon annan intressant person i bilden som sedan gör att man plötsligt kan bli kär i den istället. Är det så att man kan hålla sig till en och samma person resten av livet utan att tröttna på varandra och vilja träffa en ny? Det finns människor som har haft förhållande i 40-50 år eller mer. Älskar de fortfarande varandra? Skulle de inte kunna svika varandra?

Kärleken kan vara något alldeles perfekt, något som får en att orka stiga upp på morgonen och kunna se sig i spegeln med ett smile och verkligen acceptera sig själv på grund av att man är så lycklig över att en annan person tycker om en för den man är. Men kärleken kan även vara något som påverkar hela ens liv om det går snett. Om man älskar en person så otroligt mycket och den personen är otrogen eller har träffat en ny, eller helt enkelt bara gör slut kan det kännas som om det inte längre finns något att leva för. Det är bara de människor som varit med en sådan sak som verkligen vet hur det känns. Andra som inte har upplevt det kan inte ens föreställa sig känslan av att bli sårad och lurad av den man älskar så högt, den man hade förtroende för.

Att vara i ett förhållande innebär att man delar med sig av sig själv. Man måste ta hänsyn till den andra personen och även ge med sig av sig själv.